Junibacken

Vilket bra avslut vi fick på vår "familjevecka". Vi var uppe på Junibacken med pappa. Vilket paradis för Filippa! Hon var inte alls för liten som jag trodde. Där inne fanns nämligen Villa villerkulla. Tror vi hade kunnat kasta in Filippa där en hel dag utan att hon reflekterat över att vi varit borta. Där inne fanns ju allt som är det enda hon pratar om. Man kunde bygga ett stort pussel med alla pepparkakor, laga pannkakor, leka vid spisen, gå upp på övervåningen etc. Den enda som saknades var Pippi. "Pippi, var ee du?, var ee du?" gick hon runt och frågade. Haha, lilla skrutt. Hon åkte sagotåg , lyssnade på Alfons Åberg-teater, satt på Lilla gubben och fikade kakor och godis.

Lilla Felix skötte sig exemplariskt på sin första utflykt. Han hängde där i bärselen så snällt. Galet att en liten bebis kan skapa sån uppståndelse. Vet inte huuur många gånger jag hörde "oojjj, vilken liten bebis, titta titta. Han måste vara helt ny", haha.

Imorrn blir det vardag igen med dagis för Filippa. Det behövs kan jag säga, och själv tycker jag det ska bli rätt skönt om jag får erkänna det. Behöver få lite vila på dagen vilket vi inte fått än. Och hon behöver få leka av sig med kompisarna börjar man märka! Känns helt galet att man tyckte det var körigt när Filippa var liten bebis. Hallåå, man hade ju bara henne!? Nu känns ju ETT barn (Felix) som värsta piece of cake lixom. Världens lättaste. Dessutom är Micke hemma hela kommande vecka också. Ska dock inte bara vila, måste storstäda och fixa massor. Och köpa tapeter till barnens rum hade vi tänkt att klämma in också.