Jag satt för precis en vecka sen med gråten i halsen och skrev mitt senaste inlägg. Jag var så deppig.. Men då visste jag inte att så fort jag publicerat mitt inlägg så skulle mitt magont komma tillbaka.. Ändå så pallrade vi oss iväg till Ida & Macke föe att äta lasagne. Men så sade det bara pang så gjorde det så otroligt ont och jag hann inte få i mig en tugga ens. Lade mig på deras soffa och kved så att Rasmus började skrika och blev livrädd!
Shit, värkarna hade kommit! Nu var det ju på riktigt! Fort hem och packa in barnstol i bilen samt BB-väskan och sen iväg till förlossningen.. Kom in kl 20 på måndagskvällen den 20e. Där fick jag till att börja med lägga mig i duschen i någon timma. Lite lindrande. Sen var jag så spänd som en "fiolsträng" tydligen så jag fick morfin. Och lustgasen.. Sen är allt bara en dimma mest, men under natten fick jag min ryggbedövning så vi kunde ligga på varsin brits och vila lite.. Någonstans under natten gick vattnet. Eftersom hon hade bajsat lite i vattnet betyder det att hon var lite stressad så på morgonen satte dom in ett dropp som skulle skynda på värkarna lite extra. Det tog det droppet. Så jag öppnade mig ganska så fort och värkarna var totalt outhärdliga! När jag var öppen ca 8 cm ville jag bara dö och då visade det ju sig att ryggbedövningen hade runnit ut i sängen istället för in i mig. Panik utbröt då de skulle få dit en narkossköterska som var så sölig och det är en lång historia, men hur som helst så tror jag inte jag hann få i mig någon bedövning förrän det var dags att krysta. Jävlar vad jag tog i!! Jag skrek och gormade att "snitta mig, döda mig eller söv ner mig"!! ha ha, allt var bättre en denna smärta. Puh..
Tillslut i en enda krystning kommer detta lilla knyte ut. En mörk slemmig liten krabat med mörkt krulligt hår! Världens finaste. Kan knappt hålla tillbaka tårarna när jag skriver om det. Helt fantastiskt, hur har vi lyckats skapa denna lilla varelse!? Hon är så perfekt och vi kan inte sluta titta på henne, en sån overklig känsla... Vi har fått en dotter!!!
Grattis pappa, du vann tävligen, hon föddes kl 12.38 den 21a december!
Grattis till er lilla flicka! Det är helt underbart och fantastiskt hur kroppen kan klämma ut dessa små liv. Kul att läsa om er berättelse! Underbart söt är hon! Vad vägde hon? Kram Annelie
SvaraRaderaEmma tänk på att du gjort ett fantastiskt jobb!
Grattis Emma! Vilken liten sötnos och vilket fint namn, Filippa.. sött!
SvaraRaderaJätterolig läsning! Där fick man läsa det svart på vitt om hur j*kla ont det gör.. läsigt! Men så snart skatten är ute så är smärtan som glömd, nästan :-)
Lycka till med allt!
Kram Ebba
Så söt, när får man komma och hålla?:)
SvaraRaderaJa, Ebba, med betoning på "nästan" fortfarande känns det som att det här gör jag inte om!! Hon vägde 3405g och var 49 cm..
SvaraRaderaLinn, du får komma när som helst, nu har vi landat lite här hemma :)
KRAM