Eftersom Micke inte skulle vara hemma igår heller så passade vi på att åka upp till pappa (morfar). Vi gick en promenad runt Orminge (i Nacka) där jag är uppväxt. Tror säkert det var minst 15 år sedan som jag gick runt där. Och på något märkligt sätt så kändes det som att precis allting hade krymt ihop på något vis! De små gångvägarna och parkerna var ju jättesmå! Jag minns det vekrligen som att hela Orminge var myyycket större.. Och att det var jääätelångt till skolan, dit det nu tog typ 3 minuter att gå. Tänk att man kan få ett sånt annat perspektiv bara för att man är så mycket mindre. Och Brannhäll, min gamla skola, var totalt ombyggd och jag kände inte igen någonting av den.
Orminge är faktiskt ganska fint och helt "bilvägsfritt". Betonghusen som smälldes upp i slutet på 70 talet (tror jag) är ju ganska fula och har nog gett Orminge ett sämre rykte än vad det förtjänar.. Såhär ser det ut :)
Här bodde jag från att jag var 2 år till.. 19 kanske..?
Filippa går på upptäcksfärd i pappas evighets-renoverings-projekts-lägenhet...
...promenaden går vidare. Och nej - det är inte blodstänk på golvet, det är målarfärg
Åkte tillbaka mot Strängnäs efter middagen då Filippa somnat för natten. Pratade med Carola på vägen hem som satt ute på altanen och drack vin med Linn. Då kunde man ju inte hålla sig från att åka dit och snacka massa skit ett tag. Vi satt där ute ett bra tag, men jag tror att de andra två hade druckit lite mycket vin för att känna hur kallt det var och hur mycket mygg som surrade runt. Höll mig nog kvar till strax efter midnatt, då jag var halvt ihjälfrusen. Dock alltid lika skönt att prata av sig lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar