Idag för 5 år sen hade jag min värsta dag. Dagen innan min mamma skulle dö :( Jag hade varit på Gotland med kompisar och kom hem på söndagen. Pappa sa då att allt gått fort och vi skulle in på måndagen och hälsa på mamma som kommit in på Karolinska. Så jag tog tåget upp. Kunde inte ens föreställa mig känslan när jag tittade in i rummet där mamma låg. Kände inte igen henne, var det min mamma? Så svullen och blek och med alla dessa slangar.. Jag fick en chock och sprang ut direkt och hittade nåt annat rum jag sprang in i. Pappa och läkaren kom efter.. Läkaren förklarade att det inte fanns så mycket mer de kunde göra. VA?? Ska ni låta min mamma dö?? Alltså känslan och chocken går verkligen inte att beskriva, fanns inte ens i min vildaste fantasi.
Vi gick in i hennes rum igen. Hon lät som en högljudd kaffekokare vid varje andetag. Det lätt i hela korridoren. Hon kämpade. Jag minns att jag försökte ge henne vatten genom att få in det i ett sugrör och sen släppa ner det i hennes mun. Hon sov men vi skulle ändå "prata" där inne sa läkaren. Vad säger man lixom. Jocke kom in senare också och tiden gick.. Det blev natt och vi förökte sova lite från och till..
Sån fasansfull väntan. Sen, plötsligt på eftermiddagen dagen efter så tog mamma sitt sista andetag. Bara sådär. Jag låg i vilorummet då så pappa kom och hämtade mig. Nu andades hon inte. Låg bara där. Helt fridfull. Låter konstigt, men det kändes just då som en lättnad. Helvetet var över på något sätt. Mamma hade fått frid och vi slapp oroa oss längre. Vi fick sitta kvar där så länge vi ville. Satt där och tittade på min döda mamma som varit där för oss varenda jäkla dag i hela våra liv och plötsligt hade vi inte henne längre.
Plötsligt har det gått 5 år. Kommer till och med ihåg vad jag hade på mig för kläder den dagen. Men mamma är lycklig nu och har fullt upp där uppe. Fick kontakt med henne (och min gammelmorfar kom på köpet) för bara några veckor sedan då jag var hos ett medium som beskrev henne i minsta detalj! En otroligt häftig känsla, jag kan rekommendera alla som förlorat någon nära att uppsöka ett seriöst medium. Men mer om det en annan gång.
Imorrn går mina tankar extra mycket till min älskade mamma. Jag ska prata mycket om henne när Filippa växer upp så hon får höra vilken fantastisk mormor hon har.
Emma, vad fint du skriver om din mamma. Tänker på er alla och henne... och att det gått 5 år! Hon ser nog Filippa på något sätt. Du måste berätta mer om mediumet sen!
SvaraRadera