Oändlig saknad!

Inatt drömde jag om dig mamma. Vi var på fest, en släktfest. Och skrattade och skrattade, tills vi hade ont i kinderna! Vi pladdrade oavbrutet hela kvällen om mormor som inte sa till när du traskade iväg åt fel håll och när jag hörde fel om att mormor hade många kalsonger hemma. Hade ont i magen av skratt. Och så faans skit, så vaknade jag upp till verkligheten. Och kom på att du fanns ju inte längre. Du finns inte i vår värld. Kanske i en bättre värld, men det skiter jag i, saknar dig så det gör ont. Tänk att i sommar så har du varit borta i 5 hela år. Trodde väl ALDRIG att vår familj skuille drabbas av detta :(

Bara tanken av att behöva lämna Filippa för tidigt får mig att bli tårögd och må illa. Tur att allt gick fort på något sätt så du kanske hann slippa tanken på att vi skulle bli utan dig. Kan inte ens föreställa mig hur det måste känts..

Här är en minidel av min snygga släkt som var med på festen, och den snyggaste mamman..