onsdag 19 december 2012

Välkommen vecka 37

Idag var det besök hos barnmorskan igen. Allt gick bra och såg så fint ut. Plötsligt slog det mig att det verkligen inte är länge kvar nu. Hon började fråga en massa om mina förväntningar inför förlossningen, hur jag vill ha det eller inte vill ha det. Hur jag känner med amning, etc. Shit, snart smäller det!

Får se hur det blir med amningen för övrigt. Har ju sådana skräckupplevelser efter mina 10 amningsdagar med Filippa, så det är verkligen inget jag ser fram emot. Det var ju såå smidigt med flaskan. Antagligen bestämmer jag mig på bb, tror faktiskt att när jag väl är där så kommer jag att känna direkt precis hur jag vill göra.

Hjärtat slog plötsligt i 150 istället för 135. Men shit, ahaha, tänk om det är en tjej ändå?! Gud vad märkligt det skulle kännas. Men det skulle bli bra mycket lättare med namn, inte ett endaste namn kan vi komma överens om. Huvudet hade inte åkt ner så jättemycket, så det finns fortfarande en liten chans att den kan vända sig uppåt. Det får vi verkligen inte hoppas att den gör. Men tydligen så skulle jag känna det isf, då får man göra ett vändningsförsök. Men om 2 veckor ska jag dit igen, då får vi hoppas att den sjunkit ner bättre.

10 kg tyngre är jag nu, än vad jag normalt är. Gick upp 11 kg med Filippa, så det blir väl något sådant! Känns väldigt bra, jag har haft tur som inte svullnat upp något (peppar peppar).


1 kommentar:

  1. Åh, vad spännande. Nu är det nära. Fredrika låg i säte länge, men vände sig tack och lov till slut. Jag tycker att det är så smidigt att amma. Du har alltid maten med dig. För mig skulle det kännas bökigt att springa ner och värma flaska. Plus att bröstmjölken är så bra för så mycket annat.

    Det ska bli så spännande att få se vad det är för en liten krabat där inne. Det kommer att gå så bra. Stort lycka till. Kram

    SvaraRadera