Igår under morgonpromenaden så stannade vi till på jobbet. Ville kolla läget och se om dom klarar sig utan mig :) Allting var precis sig likt. Vet inte vad jag hade förväntat mig, ny personal och ny färg på väggarna eller..!?? för det känns ju som jag varit borta hur länge som helst. På ett sätt. Man vänjer sig så fort vid att inte jobba på något sätt. Men jag blir galen av att tänka att jag redan varit borta ett halvår, om lika länge är min ledighet slut ju!! :(
Hur som helst så hade tiden tydligen stått stilla vilket kändes lite skönt. Då behöver jag inte känna att jag missat för mycket. Det var roligt att svänga förbi och ta en fika och kika in och se att mitt rum fanns kvar. Filippa charmade alla med sitt leende.. Men när min chef Jocke skulle hålla så såg man långsamt hur underläppen började darra och snart bröt det ut till ett skrik. Så då fick hon komma tillbaka till sin mamma, och då blev allt frid och fröjd igen :) Vi har märkt nu hur hon börjar bli medveten och väldigt skeptisk till folk som ska hålla som hon aldrig träffat.
Det är inte så att jag saknar jobbet nu. Men jag känner absolut inte att jag har någon ångest över att jag ska tillbaka och jobba igen. Och det tycker jag är superskönt verkligen. Det ska bli kul bara. Och så får man ju tillbaka det bästa, dvs löööönen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar