tisdag 24 maj 2011

Mamma...

Märkligt. Imorse så lajade vi lite i Filippas rum. Jag höll i hännes händer och helt plötsligt så bara går hon. Fem raska steg vilket hon inte direkt gjort förut. Och det märkliga var att hon gick dom rakt emot mamma! Hyllan är full av skojsiga färgglada leksaker, men hon gick minsann rakt emot kortet på mamma som jag även ställt i hyllan. Och så stod hon bara still och tittade. Är inte det märkligt? Att hon ens kunde ta 5 steg dit? Aja, jag väljer att se det som ett tecken på att mamma är med oss. Hon var där då. Kortet kommer att få "bo" där inne så hon alltid kan vaka över min lilla prinsessa och se till att hon kommer att må bra.

Jag kom här om dagen att tänka på melodikrysset. När jag brukade vakna upp på lördagmornarna av att telefonen ringde och svarade lite yrvaket. "LYSSNA!" hörde jag mamma skrika i luren och sedan spelades det upp någon gammal trudelutt som jag skulle hjälpa till att lösa, då hon aldrig kunde lämna melodikrysset olöst. Efter att jag tvingats lyssna på låten (och oftast, såklart, löst ordet) så la hon snabbt på för att inte missa nästa fråga, och jag kunde få somna om igen. Det trodde jag inte då, men jag saknar det där telefonsamtalet ibland på lördagar :(

Efter att Filippa noggrannt studerat fotot så bad jag mamma att vaccineringen skulle gå bättre den här gången. Så vi åkte till barnmorskan imorse och den här gången så gick det alldeles strålande. Lite småarg blev hon, men bara i någon sekund, sen var allt bra igen. Skönt! Tack mamma :) Nu får vi hoppas att hon inte får feber. Lite tröttare får hon dock gärna bli :) Men sån tur vi har ändå, 5 månader och inte feber en endaste gång. Så skönt!

Stora tjejen nu, hela 64 cm och 7650 g. Följer sin kurva bra. Och så tyckte även barnmorskan att hon är ovanligt stark och rörlig för sina 5 månader.. Då hade jag rätt i det, hon är ju som sagt en liten sprallmaja som inte kan vara still i en sekund. Däremot är hon ju inte så pratsam av sig. Det där jollrandet har jag inte hört så mycket av, så hon är nog i full koncentration på att förflytta sig som barnmorskan sa. Det brukar ju vara så tydligen, är man snabb med det ena, så brukar det ta längre tid för det andra, och det stämmer nog rätt bra..

När Micke slutar jobbet i eftermiddag så ska vi åka till Eskilstuna för att köpa en ringklocka till ytterdörren så vi hör när folk kommer och hälsar på oss. Bra va? Hoppas bara vi hittar en bra, kan du inte hjälpa oss med det också mamma? :)

4 kommentarer:

  1. Blir så ledsen när jag läser om dig och din mamma för sen jag fick barn är min egna pappa ett känsligt ämne. Jag blir så ledsen när jag tänker på att han aldrig får träffa tjejerna eller att dom aldrig får träffa deras morfar! Nelia har börjat prata pm morfar och undrar ibland om hennes morfar älskar henne! Jag sitter och försöker blinka bort tårarna och Alex får svara henne... Förstår dig precis när du skriver om din mamma!

    Ligger Filippa på kurvan? Vi var på BVC precis och Minna väger 7000g och är 68cm lång tror jag det var... Kommer inte riktigt ihåg :)

    Kram på er

    SvaraRadera
  2. Hej, ja usch ja, visst känns det värre nu igen när man har barn själv? Jag blir så ledsen över att Filippa aldrig kommer att ha en mormor. Och tänk vad mamma missat :( Sen har man ju så många frågor som dykt upp på sista tiden, hur det var när man själv var liten osv.. Hur det var för mamma som gravid och såna saker.. Som bara en mamma vet lixom :S

    Oj, vilken liten tjej du har! Hon är supersöt! Filippa ligger precis på kurvan på längden och var liiite över på vikten :) liten knubbis. Nelia måste väl vara närmre 2 mån äldre va?

    Stor kram!!!

    SvaraRadera
  3. Oj, jag menar Minna såklart :)

    Jag kan ju verkligen föreställa mig, som du sa, att det blir känsligt sen när det dyker upp frågor.. Jag får nog också göra mitt bästa för att inte börja böla då!

    SvaraRadera
  4. Hej Emma! Det var hjärtknipande att läsa om Filippas närmande till sin Mormor. Ja, nog är Sussi med, det är helt säkert. Så ljuvliga bilder på Filippa, längtar efter att få krama hennes knubbiga goa armar! Och så fint rum hon har fått. Roligt att se. Tänk att hon snart är ett halvår! Eftersom hon gick några steg så kanske hon bestämt sig för att gå och hoppa över det där med krypandet. För hon ä ju en liten bestämd dam som tycker det ska gå undan. Precis som sin mor och mormor!! Kramm från din Mormor

    SvaraRadera